Missmats

Hade ett samtal med en kvinna nyss som påpekade det jag tänkt på like forever; för att lyckas måste kvinnor börja hjälpa varandra. Nej, intet nytt argument och jag själv har under många år försökt slå hål på myten om kvinnor som "varandras rivaler", patriarkalt skapad och innystad i många medsystrars skallar.

   Men fan vad sant det är ändå i mångt och mycket. Kvinnor är mycket mer involverade i varandra än vad män är i respektive vänskapsrelationer. Men just vad dessa relationer innefattar är just det som skiljer sig; män lyfter varandra i karriären, vad det än gäller. Män inom hårdrocken har tre-fyra band med polare som de supportar hela tiden. Trots att de har det skit rent relationsmässigt så tar de sig framåt med varandras hjälp. Detta tänk förväntas inte alls hos kvinnor.

 

Bland mig och mina kvinnliga vänner finns knappt gemensamma intressen ens en gång, vi träffas, pratar och fikar. Och fan vad starka relationer man bygger på att känslomässigt relatera till varandra, men fan vad man sitter på samma jävla spot i livet år efter år när man inte lyfter varandras intressen. Och jag märker ju själv hur man har socialiserats in i detta, hur konstigt det faktiskt är att utöva saker tillsammans. Särskilt när man som jag har ett utpräglat intresse av att spela black metal där jag träffat ca noll kvinnor som är beredda att haka på det tåget.

 

Nej, jag supportar inte att vi ska hoppa på männens tåg och bli som dem. Män är för det mesta kassa, ointressanta och skadliga varelser. Men jag känner att fan vad jag vill skapa, lira instrument, bejaka det hårda och brutala i livet. Orsaken till det skiter jag faktiskt lite i, för jag är så jävla less på att kvinnoseparatismen måste innebära att en ägnar sig åt "kvinnliga intressen" som starka relationer och intellektuellt utbyte. Här återkommer det där identitetspolitiska tänkandet jag skrev förra inlägget om. Att en har manligt kodade intressen betyder per definition att en apar efter identiteten man. Nej, jag vill ha ett eget rum med kvinnor som delar mina intressen och ger män en fet känga när det visar sig att man gör det stört jävla bra.

 

Ser unga tjejer i min omgivning med precis samma problem. De lirar rock, men blir motarbetade i sina socialiseringsprocesser. Det förväntas att de sitter på ett fik dagarna i ända och kanske drar till repan nån gång om någon pushar extra mycket. Men likesen på FB säger ju sitt, som sagt