Vad är det som driver oss till att vilja bli som vi är?

Jag kan logiskt sett se att det naturliga är att vilja vara som man ska då man får mest positiv respons på det.

Det är därför man ska vara nöjd med sina små bröst och sin kurviga midja och lilla rumpa och ha på sig kläder som framhäver din figur vara söt och trevlig och SE UT PÅ ETT SÄTT SOM TILLTALAR DIN OMGIVNING.

Jag går på regelbundna möten för att förändra min fruktansvärda syn på livet som inte alls stämmer med den över.

Nog för att jag nu för tiden ser ut som en Kvinna Klär Mig Som En Kvinna Och Är Sån. Vilket till och med min psykolog tolkar som att jag mår bättre nu eftersom att jag vill vara som man ska. Men helvete heller; om jag fick välja skulle det inte vara så här. Jag är inte den person jag ser ut att vara.

"Jag har alltid velat ha klänning trots att jag har kuk eller jag är teknikintresserad med fitta" = Utmärkta anledningar att byta kön i vårt sjuka samhälle. Märk väl att det kvinnliga är adjektiv medan det manliga är ett verb.

Ur Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst:
"I mitt huvud utspelade sig tidigare mitt drömliv timvis varje dag; hur jag sitter i New York, gråter och skär mig i handlederna. Så kommer Michael Bolton (innan han blev tjock) och tar min hand, så springer vi med våra perfekta kroppar längst stranden, hand i hand. I mitt huvud ser jag ut som Baby i Dirty dancing, smal smal smal midja så att karlarna kan slänga upp mig i luften.
I mitt huvud har jag en perfekt familj, en snygg make och två perfekta små barn som sitter i vårt stora, rymliga, vita, perfekt inredda vardagsrum i sina vita små skjortor och klipper pappersänglar. Jag står i köket med mina snygga vänninor och skålar med vitt vin och diskuterar djupa saker. I mitt huvud reser jag mycket och är hemma mycket samtidigt."


De flesta tycker att detta låter rätt frestande. Det enda jag ser är helvete och förnedring. Mina handlar bara om missär. Hur jag önskar vara så som man absolut inte ska vara. Fast att kunna leva i ett samhälle är att ha ett samspel med omgivningen så att man inte blir isolerad och utanför i så väl det sociala livet som arbetslivet. Det är just därför man måste vara som andra vill. Och de flesta blir ju som andra vill. Det är för alla dem självhjälpsböcker och tidningar finns till. "VAR PRECIS SOM DU ÄR SÅ LÄNGE DU ÄR SOM VI VILL NEJ FÖRLÅT JAG MENAR JU FÖRSTÅS SMÅ BRÖST ÄR FINA!"

Ur mitt huvud:
"Anspråkslös, talangfull, humoristisk och skarp i kanterna. Nej just det jag är ju kvinna. Det gick inte. Egenskaperna jag nyss räknade upp är för män av män. Umgås med män som inte vill ligga hör till ovanligheterna."

Gjorde till och med ett test en gång och fick svara på följande fråga:
"Tycker du att tjejer och killar kan vara Bara Vänner?"
A) Nej, sexuell anspänning förstör allt.
B) Absolut, fast ibland är det svårt.

Så jo. Nu är det tydligen vetenskapligt bevisat. Det enda som betyder någonting är det lag du tillhör könsmässigt. Hela ditt liv är förstört om du identifierar dig mer med det motsatta laget än ditt eget (HEJ HÄR STÅR JAG) och det känns riktigt tungt att tänka på 24/7.


Vi som inte vill. Vi är de som blev över. Undantagen som bekräftar regeln. Som inte är fina att titta på eller i övrigt lämnar något att önska. Vi borde dö. Men det är lugnt; jag ska börja knapra piller! Hela mitt liv kanske blir bättre då eller vad tror ni? <3333333333333333333333 <--- Idiot.

Jag ska inte dö. Jag ska bara undvika människor i största möjliga mån. Supa på mitt rum låter som en jävligt bra idé. Trevlig söndagkväll allihop.